inredning suger
Att ärva sidor och egenskaper av sina föräldrar har både för och nackdelar, en bra egenskap som jag har ärvt av båda är min förmåga att få en fin solbrun hud fort, att min rumpa fort blir välfomad på gymmet har jag nog ärvt av pappa men dessvärre finnarna har jag ärvt av honom också, och mammas goda matkunskaper börjar jag att få igång också och jag har brösten att tacka henne för också.
Men jag har dessvärre inte ärvt mammas sinne av att inreda...Att flytta hemifrån var något som jag verkligen längtade efter, att få inreda en hel lägenhet till sin egen men lyckas jag? ALDRIG!
Vet dock inte om det bara beror på mig eller om det beror på lägenhetens form och konstiga läge. Det är framför allt vardagsrummet som beskymmrar mig, jag får verkligen inte ihop det...Panelen gör det omöjligt för en bokhylla att få plats, fönsren på två av väggarna gör det omöjligt att kunna få in en vanlig hylla eller en fin tavla och så har vi ju vapenskåpet också. Man brukar ju hitta mängder med fina saker när man e ute, särskilt när man inte har pengar så hittar man jämt grejer som skulle kunna passa men jag kan inte ens komma på vilken färg vi ska ha på soffan sen?! Vad e det för fel på mig?Är jag den enda tjejen här i stan som inte kan inreda ens egna lägenhet?
Det slutar oftast med att jag ger upp och nöjer mig med hur vi har det men så fort jag ser någon annans inredning som min syster som har ett jätte jätte fint vardagsrum så blir jag så avis!
Jag är jätte tacksam för att vi fick den här lägenheten, men jag känner att jag aldrig kommer kunna inreda den här lägenheten något bra alls, om jag lyckas så kanske inte möblerna passar i nästa lägenhet så man får börja om på nytt igen...Jag blir galen på detta. Men jag är ändå tacksam för mina vänner som ändå har varit positiva när dom har kommit på besök..
Ska nog sätta igång med städningen nu så kanske det känns bättre.
Skriver mer sen kanske ha det gött!
